Juridik

Konstjuridik: med konstnären i fokus

”Konstjuridik: med konstnären i fokus” är skriven av Katarina Renman Claesson, lärare och forskare inom immaterialrätt på Stockholms universitet och Christina Wainikka, lektor vid Södertörns högskola och är utgiven på Norstedts Juridik (2014). ”Konstjuridik” är som titeln antyder en bok som handlar om konst och juridik med inriktning på konstnärens rättigheter och skyldigheter enligt gällande rätt. Boken vänder sig till juridikstudenter, jurister och personer i konstvärlden som arbetar med konst och juridik. Ett ambitiöst projekt att synliggöra och diskuttera upphovsrättsliga regler om konst, ett rättsområde i snabb förändring som kännetecknas av rättsosäkerhet. En bra och informativ bok som erbjuder bra grund för intressanta diskussioner om konst, upphovsrätt och medierätt; en utmärkt lärobok även för journalister som skriver om konst och studenter/lärare på konstvetenskapliga kurser.

Boken ”Konstjuridik” består av 6 kapitel. De första 4 kapitlen behandlar upphovsrättsliga regler och är skriven av Katarina Renman Claesson medan kapitel 5 fokuserar på immaterialrättsliga regler om industridesign (mönster, varumärke, patent) och är skriven av Christina Wainikka. Sista kapitlet utgör en sammanfattande del och är skriven av författarna gemensamt.

Medan i amerikansk rätt finns en juridisk doktrin och praxis med benämningen Art Law, så lyser begreppet ”konstjuridik” med sin frånvaro i svensk lag, praxis eller juridisk doktrin även om själva begreppet låter bekant. Detta är inte så konstigt med tanke på att konst är under ständig utveckling, begreppet ”konst” är omdiskuterat och debatterat samt det knappast finns en heltäckande definition om begreppet ”konst”.

”Är det konst att spela psykiskt sjuk, att slå sönder och graffitimåla en tunnelbanevagn, att skriva grovt nationalistiska sånger på svenska flaggan och att klippa ihop filmer till ett pornografiskt collage?” Enligt rättspraxis har en del skulpturer klassats som bygglovspliktiga byggnader, installationer i naturskyddsområde utgjort en otillåten anläggning och omonterade videokonst har tullbelagts med 25% moms, istället för 12% som gäller för konstverk. Det är en intressant diskussion som Katarina Renman Claesson bjuder på i första kapitlet. Hon belyser begreppet konst ur olika perspektiv och jämför rättstillämpning i Sverige med rättstillämpning i andra länder.

En liknande diskussion förs om begreppet ”konstnär”. Vad är en konstnär och vad krävs för att bli kallad yrkesverksam konstnär? Myndigheter, institutioner och föreningar definierar konstnärsbegreppet på olika sätt. Enligt Upphovsrättslagen (URL) får dock alla som har skapat ett originellt verk skydd. Skyddet kommer automatiskt när verket är skapat oavsett om man kan leva upp till Skatteverkets eller Konstnärernas Riksorganisations (KRO) definition av yrkesverksam konstnär eller inte.

Bokens andra kapitel fokuserar på upphovsrättsliga regler. Det är oklart om författarens intention är att behandla rättsreglerna om konstverk eller om konstnärliga verk. Det är en viss skillnad i upphovsrättslagen på konstverk respektive konstnärliga verk. Till konstverk räknas alster av bild-, bruks- och byggnadskonst, t.ex. målningar, teckningar, grafik, fotografiska verk, skulpturer, glasföremål, keramiska föremål, kollage, möbler, textilier och uppförda byggnadsverk. Till de konstnärliga verken räknas utöver konstverken även musikaliska verk, sceniska verk, filmverk m.m.

I början av boken och enligt bokbeskrivningen får jag intrycket att boken handlar om konst och juridik men så är inte fallet utan boken behandlar rättsregler och praxis med fokus på alla konstnärliga verk. Läsaren kan bli lätt förvirrad när utförliga redovisningar om regler kring databaser, dataspel och webbsidor presenteras och konsten och konstnären försvinner ur fokus. Intressant att läsa men jag tycker att en bok om konstjuridik enbart ska handla om rättsreglerna kring konstverk. Datorprogram och databaser är varken konst eller konstnärliga verk enligt URL. Inte heller reglerna om databasproducenter och databasskydd som behandlas i kapitlet 3 om närstående rättigheter är behövliga i en bok om konstjuridik. Jag upplever att konsten minskar i betydelse i kap 2 och 3 och en utförlig redovisning av upphovsrättsliga regler om alla sorters verk tar mer eller mindre över. Om boken gör anspråk på att behandla rättsregler om alla konstnärliga verk så tycker jag inte att titeln är särskilt relevant utan i så fall skulle boken heta något i stilen ”immaterialrätt med fokus på konstnärliga verk”.

Kapitel 4 som bär titeln ”Juridiken som hinder” erbjuder en spännande och lärorik framställning om konstnärens yttrandefrihet versus rättsregler om personlig integritet, ärekränkning och religion. Här behandlas intressanta ämnen som kränkande konst och brott med konstnärligt syfte, mangabilder som pornografi, namn och bild i reklam samt ansvar och sanktioner om upphovsrättsintrång. Gladligen spelar konsten och konstnären återigen huvudroll i kap 4. Detta kapitel lever klart upp upp till titeln ”Konstjuridik: med konstnären i fokus”.

Katarinas Renman Claessons bjuder på en spännande vandring genom konstens juridiska korridorer med mängder av intressanta och relevanta exempel på svensk, amerikansk och europeisk rättspraxis. Hon för intressanta diskussioner och belyser många juridiska frågor som inte har ett givet svar. En stor del av frågorna förblir obesvarade på grund av avsaknaden av rättspraxis. Språket är akademiskt och läsaren antas ha grundläggande juridiska kunskaper. Läsaren hänvisas ofta till rättspraxis, doktrin och artiklar. Det är inte säkert att läsaren kan få tag på allt detta material, särskilt när det handlar om gamla rättsfall, rättsfall från Tingsrätten eller internationell rättspraxis. Som nämnts tidigare, upplever jag att framställningen tappar fokus på konst och saknar en röd tråd, blir ibland svårläst samt förvandlas emellanåt till en enformig lärobok i upphovsrätt.

Den andra delen (kap 5) av boken presenterar rättsreglerna kring industridesign och möjligheten för konstnärer att arbeta med andra immaterialrätter såsom varumärke, mönster och patent. Kapitel 5 belyser även rättsregler om företagshemligheter. Denna del av boken upplever jag som väldigt rörigt med krångliga formuleringar och svårlästa förklaringar. Talspråk och skriftspråk blandas fritt och framställningen saknar ofta relevanta praktiska exempel. Jag undrar om denna del har så mycket att göra med konst överhuvudtaget. Rättsregler om varumärkesrätt, patenträtt, mönsterrätt behandlas utförligt vilket inte är nödvändigt i en bok om konstjuridik, särskilt delen om patenträtt. Även om intentionen med en framställning om immaterialrättsligt skydd med inriktning på konst är bra, lyckas inte Christina Wainikka förmedla sina kunskaper på ett intressant och pedagogiskt sätt.

För övrigt upplever jag innehållsförteckningen bristfällig. Här finns bara huvudkapitlen redogjorda och inte delkapitlen och andra viktiga rubriker. Detta tillsammans med ett ganska svagt sakregister i slutet av boken gör att läsaren inte riktigt kan orientera sig och hitta i innehållet.

”Konstjuridik: med konstnären i fokus” finns att köpa på bl.a. Norstedts Juridik, Adlibris, Bokus och Cdon.