Musik

Ljunggrenska tävlingen på Artisten

Vill man lyssna på unga virtuosers tolkning av klassiska stycken från tidig barock till modern, nyskriven musik, är Ljunggrenska tävlingen på Artisten i Göteborg ett ypperligt tillfälle. I två eftermiddagar, 4-5 oktober 2014, blev jag förtrollad av ett musikparadis utan motstycke. Jag blev fängslad av unga musiker vars dedikation till musiken är total, vars entusiasm är hänförande och inspirerande. Det räcker att blunda en stund och lyssna till deras hjärtan; de vibrerar av spelglädje, entusiasm, förhoppningar och drömmar. Bland dem vibrerar allra högst Isabelle Bania och Daniel Hormazábal. 

Lana Anikina Suran inledde första dagen med ett stycke av Haydn på piano. Hennes pianospel präglas av total koncentration, precision utan motstycke, självsäkerhet. Hon spelar på ett lekfullt sätt fast odramatiskt och kontrollerat. I de nästföljande styckena av Rachmaninov och Brahms upplever jag hennes perfekta spelstil alltför kylig och distanserad. Här hade jag gärna velat känna mer värme och lidelse samt en mer personlig tolkning. 

Kristina Winiarski spelar cello och bjuder som solist nummer två på en sonat av Luigi Boccherini. Hennes spel är mjukt och behagligt, harmoniskt och utan överdriven vibrato. Men hon är ganska frånvarande i denna sonat. Kanske avvaktande, okoncentrerad, nervös? Hennes spelintensitet ökar och cellon börjar få betydligt flera nyanser i Poulencs sonat. Här spelar Winiarski elegant och sensuellt. Värme och ödmjukhet inför musiken känns påtagliga här. Hon kommer bäst till uttryck i Poulencs musik och visar en rik känsloskala när hon vandrar genom sonatens musikaliska labyrinter; uttrycksfullt och med en stor känslomässig närvaro.

Kandidat nr 3 är pianisten Daniel Hormazábal. Jag minns hans pianospel när jag var och lyssnade på hans konsert i Matteus kyrka i Stockholm för några år sedan. Hans pianospel gjorde starkt intryck på mig då. Även nu på Artisten känner jag mig fullständig överväldigad av hans fantastiska musikalitet, originalitet och hans fullkomliga pianoteknik. Oavsett om det är barockstycken, romantiska eller impressionistiska verk som Daniel Hormazábal spelar, är han en mästare på att ta fram musikaliska nyanser och klanger som jag inte alls hade märkt tidigare och exponerar dem för publiken på ett fantasifullt sätt. Han imponerar med rika pianissimo nyanser, med porlande arpeggion och en fantastisk klangrikedom. Det finns en intensitet i hans spel som förtrollar. I hans musikaliska tolkningar känner jag mig totalt närvarande. Allt annat försvinner. Att höra en flygel sjunga är det närmaste jag kan komma musiken.

Efter pausen är det dags för Linn Persson på saxofon. Även hennes diplomkonsert i Finska kyrkan i Stockhom för några år sedan minns jag. Hon gjorde starkt intryck på mig då. I Ljunggrenska tävlingen spelar hon modernare stycken. En del upplever jag som rena improvisationer med många spontana inslag. Saxofonen får helt nya dimensioner. Tonerna hoppar i luften, gör volter, spretar omkring pladdrande. Högljudda, gälla toner och tystnad samspelar. Intressanta stycken men samtidigt störande och ängsliga. Kontraster som jag inte vet vad jag ska göra med. För det mesta upplever jag modern musik för ytlig och full av klangeffekter. Som en maskerad eller ett cirkusnummer. Intressant musik men jag känner ingen samhörighet eller beröring.

Sedan gör Filip Draglund entré och spelar några moderna stycken på trumpet. Virtuost och inlevelsefullt. Men tyvärr känns konsertsalen alldeles för liten för kraftfulla trumpettoner. Det är smärtsamt och öronbedövande att lyssna på trumpetstyckena. Att pianisten studsar upp från pianostolen, kastar sina händer i luften, grimaserar, skakar frenetiskt på huvudet och trampar ängsligt med fötterna i golvet i varje passage gör inte saken lättare. Jag måste både blunda och sätta fingrarna i öronen.

Sist spelar Isabelle Bania på violin. Första dagen (4 okt) bjuder hon på några solo stycken skrivna av Ysaÿe och en sonat av Brahms, andra dagen (5 okt) spelar hon stycken av Lutoslawski, Bach och Debussy. Hennes spel är intensivt och stämningsfullt, känsloladdat, nyansrikt. Hon besitter en fantastisk musikalitet och bjuder på en klangrik fantasiresa. Att lyssna på hennes sjungande violin är som att lyssna på hjärtats sång; där finns sorger och glädjestunder, där finns både paradis och inferno. Hennes musik fångar själens komplexa natur och känslornas spektrum. Fiolen känns en förlängning av Isabelle Banias kropp, hon och musiken utgör en fullständig enhet. Det är omöjligt att säga var hon börjar och var musiken tar slut. Jag vill inte att hon ska sluta spela.


Läs mer om vinnaren och juryns motivering.

”För första gången under tävlingens 18 år vann en brassmusiker förstapriset och 100 000 kronor. Trumpetaren Filip Draglund tog hem segern när finalen i Ljunggrenska tävlingen för unga musiker avgjordes på söndagen i Göteborg. De två andrapristagare får vardera 50 000 kronor. Göteborgsfödda Isabelle Bania studerar violin i Berlin och fick omdömet en musiker med stark närvaro som spelar med solid teknik och enastående klanglig skönhet. Lika mycket pengar vann pianisten Daniel Hormazábal som med värdigt musikerskap och stor virtuositet behärskar konsten att hålla lyssnaren fången.”