Poesi

Ljus mot ljus

”Ljus mot ljus” är en diktsamling skriven av Gabriela Melinescu. Gabriela Melinescu skriver poesi, noveller, självbiografier och romaner. Oavsett genre, är hennes texter poetiska och översållade med metaforer fulla av visdom och självinsikt. Melinescu hämtar inspiration ur nattdrömmarna. De mystiska och fantasifulla bilderna fascinerar och inspirerar henne. Hennes ord är nyanserade och måleriska precis som en surrealistisk målning: gåtfull, enkel-komplicerad, alltid fängslande. Boken innehåller dikter om livets dagrar och skuggor skrivna på ett sinnligt och mästerligt språk. Det är ordmagi och själsliga verser som klingar och vibrerar kvar i mig långt efter jag somnar.

Jaget brottas med livets mysterier och existensfrågor: ”Vad är en människa?” Finns vi, är vår värld riktig eller är den bara en fantasmagori?

”En fråga är starkare än alla ting,
den sjunger hela tiden i huvudet:
Vad är en människa?
Vad är hon?” (ur Det gående altaret)


Vad är lycka och rikedom för någonting? För poeten består livets rikedom av ord som leker med varandra och föder ny poesi:

”Ordet, den enda glädje för poeter
med ansikten uppsvällda av starka visioner.” (ur Djupt i natten)


I Melinescus dikter är kärleken och ensamheten ett återkommande tema. Men det hon beskriver är inte en vanlig ensamhet utan själens obotliga ensamhet:

”Jag har många vänner,
underbara vänner,
Med svärd i höger hand
och blommor i vänster.”
Men väsentligen är jag ensam.” (ur Vänner)


Ensamheten är aldrig destruktiv i Melinescus dikter utan den öppnar porten till självreflektion och försoning med de gamla minnen, människor och händelser som har sårat en. Poetens trösterika vänner är ensamheten och tystnaden, den fulländade naturen, fåglarnas sång, årstidernas dofter och färger.

”Mina händer luktar gott
när jag sitter tyst
för att teckna ur minnet
lindens eviga blommor.” (ur ”Vardagliga bröd”)


Döden skrämmer inte poeten. Att dö innebär att bli fri från alla sorger och gamla minnen, att föddas på nytt i ett kärleksfullt hem. Det nya hemmet är ett havande äppelträd med barn på varje gren:

”Mitt hus närmar sig med gröna fötter.
Min ungdomshustru väntar som ett äppelträd
med barn på varje gren.
Lycklig är jag och oväntat rik.” (ur Rabbinens sång)