BiografierRomaner

Mamma som Gud

”Mamma som Gud” är en roman skriven av författaren Gabriela Melinescu, utgiven på Albert Bonniers förlag. Romanen är en hyllning till modern (kvinnan) som den bärande symbolen för Gud. ”Eftersom Gud inte kunde vara överallt, skapade han Mamma” skriver Melinescu i inledningen. Romanen är självbiografisk och beskriver författarinnans barndom och ungdom i hemlandet Rumänien. Texten vävs kring minnesbilder av tre mödrar som har präglat Melinescus liv: modern, farmodern och mormodern. Melinescus bok präglas av en skarp observationsförmåga. Hon granskar livets detaljer som en konstnär och målar sinnesintrycken som en skicklig impressionist. Melinescu är en mästare på att beskriva sorg och ensamhet på ett insiktsfullt, kärleksfullt och lyriskt sätt. 

Romanen öppnar sig med en scen där en ung kvinna sitter vid vävstolen och syr en sidenblus. Genom tidens glasögon tittar författarinnan på sin moder. Med hjälp av fantasi och drömbilder pendlar hon fram och tillbaka i tiden och frammanar barndomsminnena. Barndomen präglas av mors och farmors närvaro. Mamman är en sträng men känslig och fantasifull kvinna som brottas med livskriser och har svårt att leva upp till samhällets krav. Av läkarna blir hon kallad ”en patient med andliga hormoner”. Hon vill inte föda sitt barn eftersom hon känner sig inte älskad av sin man. Modern har sällan tid att leka med sitt barn och smörjer sina bröst med kåda för att slippa amma henne. Men ibland är hon lekfull och påhittig. I Melinescus minnen och drömmar träder hon fram som en kärleksfull och ömsint mamma.

Författaren växer upp och blir ett överkänsligt och introvert barn, van att leka ensam, ta hand om sig själv och uthärda livets prövningar utan att klaga; ett barn som inte får mycket uppmärksamhet och emotionell näring men finner så småningom intellektuell och känslomässig stimulans i böcker, genom att läsa och skriva.

För Melinescu finns det en mening med allting: med livet och döden, med kärleken och sorgen. Livet är ett visdomsprov. När livet är för hårt flyr hon undan i drömmarna. ”Det är möjligt att överleva i det fula och grymma tack vare längtan efter det sköna och det goda.” Drömmen blir ofta en refug när verkligheten inte längre är hanterbar. Man kan lära sig ”att flyga i tankarna och uthärda allt för drömmens skull.” ”Sömnen är en daglig död, en balsam för själens sår.”

Farmor är en stark och underlig människa. Hon är ett musikaliskt underbarn som lever för musiken. Musiken är för henne ”en följeslagare till människa tusen gånger pålitligare än de löjliga små människorna som är så fulla av svek och lögn”. För henne verkar döden romantisk och hon förvarar en dödskalle i garderoben. Den blir Melinescus favoritleksak.

Mormor är fåordig och reserverad, ovan och ovillig att prata om känslor. Hon är mästare på att baka bröd och har sina egenheter: hon kan fira Melinescus födelsedag när som helst på året. Mormodern lever för sin silkesmaskodling. Silkesmaskarnas mognad och transformation blir en symbol för människans livsfaser.

Ensamheten, livet och döden är centrala ämnen i Melinescus böcker. Parallellt med livet löper döden. ”Döden är en glädje – den yttersta orgasmen. Av övervunnen dödsfruktan blir livet vackert och döden lägger sig till ro i gravens hungriga sköte.” Ensamheten är ibland påträngande. Särskilt när alla kära dör och ålderdomen blir ett faktum. ”Det finns inget enkelt sätt att beskriva hur det känns att vara ensam så länge.” Att åldras betyder att nå insikt, att bli befriad från fördomar och tvång. Att åldras betyder ”att kasta ombord alla förutfattade meningar och blir lättare.”

Gabriela Melinescus texter präglas av en skarp observationsförmåga. Hon granskar livets detaljer som en konstnär och målar sinnesintrycken som en skicklig impressionist. Melinescu är en mästare på att beskriva sorg och ensamhet på ett insiktsfullt, kärleksfullt och lyriskt sätt.